Med hjärtat i halsgropen....
Omän jag/vi länge och väl varit så smått förberedd på ett besök på förlossningen med tanke på alla risker denna typ av graviditet bär med sig, så kom det ändå som en chock på något konstigt sätt!!
Jag har gått snart en hel tvillinggraviditet utan några som helst komplikationer som blödningar hit o dit, mindre fostervatten hos den ena bebisen, för låg vikt hos någon av dom, högt blodtryck hos mig.
Allt har verkligen gått bra trots allt.
Igår var det dock dags för vårat första besök på förlossningen!
Misstänkt vattenavgång var orsaken, och eftersom vattnet gick för mig med Alma med så kände jag plötsligt igen det från den gången....
Men sen blev jag osäker och det velades fram o tillbaka innan jag faktiskt lyfte luren o ringde förlossningen!
Alma o jag hade precis kommit från dagis, det var kaos i hjärnan! Hunden behövde ut o kissa, älsklingen befann sig minst 30 min bort o där stod jag, som ett enda stort frågetecken!
Förlossningen ville ha in mig illa kvickt med tanke på att jag bär på just två barn!
Hon var tveksam till att jag överhuvudtaget skulle hinna invänta Jocke!
Hon förberedde oss på att bli inlagda utifall det skulle visa sig vara vattnet...
Ringde genast Almas farmor som kom ögonblickligen o packade i all hast ihop mina sista prylar i bb-väskan till mig själv!
Rädslan sköljde över mig!
Rädslan över att jag inte visste hur barnen mådde! Sammandragningarna påväg in ökade kraftigt o jag hann tänka allt det värsta! Samtidigt som jag någonstanns kände mig lugn....
Det blev ctg kurva direkt vi kom in!
Det gjordes undersökningar både på mig o alla blöta kläder jag hade med mig som bevis i en påse.
Barnmorskorna tyckte det luktade fostervatten om allt det blöta....
Paniken steg inombords!!
Läkaren kunde dock inte hitta att det skulle läkanågonstanns, men kunde heller inte säga att det inte skulle vara fostervattnet.
Våra älsklingar undersöktes med ultraljud, vilket visade att de båda mådde jättebra, hade bra mängd fostervatten, och var inte stressade på något sätt!
Ctgn visade även att mina sammandragningar avtog ganska direkt efter jag lagt mig ner!
Hon såg ingen som helst anledning att hålla kvar oss så länge det inte sipprade mer vatten och barnen mådde bra därinne!
Så det var skönt!!
Vi fick komma hem igen och dagarna här ska nu få visa om det var en ev. vattenavgång eller ej!
Bm förklarade även att det inte alls är i alla vattenavgångs-fall man kan se att det läker....
Ibland hinner bebisen lägga sig kloss för och det håller tätt, och ibland kan det brista och börja läka högre upp i hinnsäcken, men sedan sluta tätt o läka ihop!
Så ännu är ingenting fastställt....
Men så länge jag mår bra, känner samma vanliga sparkar av dom båda o inte heller läker något mer, så är läget underkontroll o stabilt!! 😃
Jag kan alltså gå flera veckor till utan att det skulle vara någon fara!
Sköööööööönt! 👍
Har ett inbokat återbesök på tisdag då det blir ny ctg, och kontroller av både mig o de små 💜
Jag känner mig trygg, och det gör mig lugn!!
Nu håller vi tummarna att våra små hjärtan mår alldeles för bra där inne o inte har några planer på att komma ut än på några veckor!! 💕
Men nu har vi fått tjuvtestat åka in i hyffsad stress, så nu är vi ännu mer förberedda på nästa gång det är dags!
👍
Omän jag längtar nått enormt efter våra nya familjemedlemmar o min tidigare smärtfria kropp, så hoppas jag det dröjer än några veckor tills det är dags!!
Det vore det bästa för allas skull ❤️❤️❤️
